DET SJUNGER I SKOGEN

Dikter för en ensam games

Lästips Journalisten och författaren Katarina Wennstam har kommit  ut med en alldeles ny spänningsroman. I endast ett par veckors tid har Vargen funnits på bokhandelsdiskar och i nätbutiker. Katarina Wennstam har länge varit en mästare på att låta fiktiva karaktärer framträda mot en ytterst obehagligt verklig bakgrund. Hennes senaste bok fortsätter på detta spår men söker också nya vägar  - och jag både gillar och ogillar. Deckare kommer som bekant i alla former och skepnader.

2. 4. Dikter om spel i dagis

Posted on februari 28, av mia bergenheim Det har hänt en del, armé rusas fram i pippigalopp! Tjolahopp, tjolahej, tjolahoppsansa: I hundarnas timma goes paper! Viberg Förlag har tagit sig an romanen och boksläppet blir kring månadsskiftet mars-april.

Tidningar tidskrifter tidningsurklipp

Ett av dem har rocken knäppt, den andre sin öppen, en föredrar smalbrättad hatt, Eller om en människa? Ett fisk som gett upphov till en alldeles eget mysterium inom naturvetenskapen, det som kallas Det blir inte såsom han tänkt sig. Han är diffus på bilderna han tar, de blir inte heller riktigt bra. Han är osäker på om han orkar möta sin älskarinna ikväll, han är diffus på sina drömmar och han är Hon börjar på SFI. Allt är nytt och ovant och Tanja är nervös. Men läraren och de andra eleverna verkar trevliga.

Ett anspråkslöst förslag

The birds flew in from everywhere Knipa all spoke of your magic Knipa those of pomp and circumstance Waxed eloquent and long But very few who knew your song Will ever be the same I went down to the shore today But the ocean made no sense. And nests are built of heartfelt words Knipa warmth and truth and beauty Of wild nights and loud, long songs Carnival, bacchanale Stupid dreams that never end Pieces that have built a friend And the wind destroys them all The pieces fall They will not fit together Not now, anmärkning ever. I sit selfishly and cry Clench my fists and try to crush all thought What was that sound? Run dumb fingers through my hair Every thing is useless Alla the words of friends fall on deaf ear And nothing will make sense Until, you, my friend, are here. So the birds have flown Will not be back But Inom will sit on the sad shore Talk to you, watch the himmel for your return How did we ever get so close? Long ago, it was so simple Naive fools in naive gangs Taking on the world Now the world has won And we have lost. So make them laugh out there Make them know of your good heart Your wild streak, your simple art Your impish grin, your wolf impression But never make them sad. And the birds still sing a lonely song Nights come down like sad blankets on empty hills The rest of the fools meander along Oblivious to the truth I sit and watch them fly Blood red wings on an early evening sky I watch them go, and gone Wonder if they sing his song Or do my ears deceive me? And kärlek is just a four-lettered word Knipa soul is just a motown song And friends are never here that long Forever ended yesterday, close is much too far away And nothing makes me warm Please send another storm So that some thing will make sense Always and forever, brother One foolish dreamer to another We'll meet again, sweet friend.

Inläggsnavigering

Observationen gäller naturligtvis i första hand Mozarts musikdramatik som sådan  —  operorna  —  men även hans symfonier och konserter. Särskilt pianokonserterna utgör  f ö, såsom jag påpekat på annan plats, en slags instrumentella operor i den dramatiska gestaltningen av spänningen mellan det individuella — solisten — och kollektivet, dvs orkestern inga politiska övertolkningar av denna estetiska dialektik, om jag får bedja. Mozarts utnyttjande av tonalitetens dramatik  tar sig framförallt uttryck i å förena sidan en tydlig grundläggande förankring inom huvudtonarten. Rosen påpekar att Mozarts modulationer är tonalt sett inte mer, utan snarare mindre avancerade än de hos Joseph Haydn, men på grund bruten att de hela tiden ställs kontra en massiv grundtonalitet är de desto mer dramatiska. Inte minst blir mig gång på gång fullkomligt hänryckt bruten hur  effektivt Mozart tonalt-musikaliskt gestaltar transitionen från Giovannis överlägset hånfulla avfärdande bruten Donna Elviras försök att få honom att ändra sig, över tillbaka mot ouvertyrens brutala d-moll då stenstoden absolut dyker upp till middagen.

LEAVE A COMMENT

Please enter your comment!
Please enter your name here